US Open, St Louis (USA), 2016

Efter en trivsam bilresa återigen genom minnenas allé och den paralympiska paviljongen i Atlantas Olympic Park, var det dags för US Open i den för USAs historia så viktiga staden St Louis (the Louisiana Purchase, utposten mot väst, gnistan bakom inbördeskriget, världsutställningen och OS 1904, TS Elliot, Chuck Berry, och Corvette Stingray bara för att nämna något).

I singel mötte jag först förra veckans dubbelpartner Nick Taylor (USA). Här krävdes en väl fungerande och konsistent strategi, för att kunna göra något mot denne mästare.
Den fungerade väl skulle det visa sig, att sikta mot backhand och använda mången låg slice. Dock var det problem med att hålla detta konsistent med än några bollar i taget. Flera fördelsgem lovade mer, men utan att kunna hålla strategin rakt igenom räckte detta endast till 1-6, 1-6 på resultattavlan. Ytterligare en nyttig lärdom, dock.

I consolation ställdes jag mot en numera god vän, Mitch McIntyre (CAN), en man med kraftiga forehands och en lurig inside-out-strategi (dvs att slå forehand ”åt fel håll/utåt”).
En bra match väntade. Han spelade väldigt agressivt så fort jag inte höll längden, eller servade perfekt, lågt med fart mot backhand, så första set var över alltför snabbt. Duellerna kändes bra, då jag kunde röra mig mer avslappnat, men siffrorna i första set var frustrerande…0-6.
I andra låg jag under med 2-4, men kände att spelet fanns där. Då började jag spela än mer fokuserat boll för boll, med fokus på vänsterspelarens svagare backhand (en bra, men förutsägbar slice) och att min fart och spinn bakom bollen fick honom att missa mer i bakplan. Jag vände och vann det setet med 6-4! 🙂

I tredje set blev det helt jämnt. Jag ledde först med 1-0, låg sedan under med 3-4 och 4-5, men kunde slutligen serva för vinst vid 6-5.
Tyvärr räckte det inte ända fram denna gång, då tiebreak slutade 3-7 (0-6, 6-4, 6-7(3).
Givet känslan när vi sedan träningsspelade mot varandra, måste dock matchen dagen innan ha varit en mina bästa någonsin, så jag bör inte vara alltför besviken. 🙂

I dubbeln med oss två, mot Rueda/Kim, hade vi aldrig riktigt någon bra chans (0-6, 1-6), men vi kunde öva strategier som bitvis fungerade, så nästa gång lär det bli än roligare.
En av tourens bästa turneringar i en fantastiskt trevlig stad är till ända.
Jag hoppas verkligen kunna återvända!

Allt för nu, över och ut!

Hilton Head (USA), Dag 2

I singel var det nu dags för första-seedade sydkoreanen Kyu-Seung Kim.
Han servar s.k. ”under arm serve” (på engelska), vilken innebär forehandspinn med hög studs. Då han har hög handfunktion, svaga axlar och stark forehand så var det höga studsar nära honom eller mången låg slice mot backhand som gällde mot honom. Taktiken fungerade delvis, men hans starka slag fick mig tyvärr ofta ur balans och inte så rörlig som hade behövts. Mer rörelse i bakplan och avslappnad, framåtlutad attack mot bollen behövs alltjämt.
En bra lärdom för framtiden, men tyvärr inte mycket att notera i övrigt, 0-6,0-6.

I dubbel tillsammans med trefaldiga Paralympicsvinnaren Nick Taylor ställdes vi, som seedat par, mot kanadensarna Luker och Shaw. Vi spelade bra och Nioks lugn och hans metodiska strategi var till stor hjälp. Dock var jag lite för ivrig att prestera och gjorde en del onödiga val. Vi spelade upp oss, men tyvärr så räckte vi inte riktigt till mot deras metodiska matande mot en stackars svensk som skär av vinklar och forcerar fram loopar vid nät. En bra match, men tyvärr förlust med 3-6, 4-6.
Dock en erfarenhet värd guld att få diskutera strategier med en av de allra bästa (18 Super Series-vinster i dubbel).

En fantastisk ö med fantastiska människor! Rekommenderas varmt!
Allt för nu, över och ut!