USN Bolton Arena – Bolton (UK), 2017

Bolton_2017Bättre lottning denna vecka. Första rundan mot välmeriterade (tour-)veteranen Antonio Raffaele (ITA) väntade. Då jag tidigare tagit 4 gem av honom under ett set inomhus, så finns det uppenbart sätt att störa hans spel med de hårt pressade slice han har som favoriter.
Dock visade det sig att trots att mina servar var välplacerade så var hans spel så pass väl inställt idag att inte mycket fanns att göra.  Det var flera år sedan jag sedan senast såg honom serva så pass utsökt och lägga returerna så pass nära linjerna utan ansträngning.
Resultatet 0-6, 1-6 var tyvärr helt rättvisande.
Efteråt uttryckte Sverige-giganten Stefan Olsson det ganska passande:
”Visst. Han spelade bra, men du tillät honom spela bra. ”
Men (för kort) spel som möjliggjorde för Antonio att nå bollen utan vidare ansträngning bäddade jag för en alltför snabb affär i första rundan.
Consolation härnäst….

I dubbel mötte Richard Green (GBR) och jag Antonio igen, nu tillsammans med Alberto Corradi.  Första set var över väl snabbt.. 0-6. Vi rörde oss lite för litet för att skapa osäkerhet hos motståndet.
Efter att bytt sida med varandra (dvs ändrat speluppställning) inför andra set så blev spelet betydligt rörligare och därmed också mer avslappnat. Som ett resultat av detta kom också det mer aggressiva spelet som skapar vinklar, och som tillsammans med höga loopar eller attacker centralt i banan gör alla lag mer kraftfulla.
Vi var mycket nära att skrälla även denna vecka, men tyvärr så fällde de många bollarna mot en ibland överraskad undertecknad avgörandet även detta gång. 0-6, 5-7 gav trots allt mersmak inför kommande möten…
Det känns bra att min personliga favorit dubbelspelet börjar te sig mer stabilt även mot svårt motstånd.

I consolation ställdes jag först mot Werner Pramendorfer (AUT), som trots sin svåra muskeldystrofi kämpar vidare på touren. Tack vare bättre timing från hans sida, så blev duellerna fler än tidigare, givet att jag servade med bra placering och med ordentlig fart. Jag kunde då fokusera på placering och rörelsemönster. Dock var segern med 6-0, 6-0 aldrig i fara.

I consolation-finalen väntade Alberto Corradi (#18, tidigare #10).
Ordentligt planerad träning sedan årsskiftet och armcykeln på plats i gymmet även i Bolton, skulle visa sig ge utslag. 🙂
Jag fokuserade på rörelse bakåt och på att ”gå runt” bollen, samt att placera bollen konsekvent långt åt sidorna om vartannat med kraft bakom. En hel del forehand-slice-attacker hamnade väl nära honom (vilket blev dagens lärdom från Stefan Olsson, som jag bett om tips).
Annars spelade jag mitt livs match trots lite svajiga servar. När dessa inte stämde återgick jag till bra placering, och det visade sig räcka långt idag.
Tre mycket jämna gem inledningsvis, blev sedan till 1-4.
Sedan började jag attackera mer målmedvetet, och lösa räddningar från Corradis hörn ledde till vinklade attacker från min sida. 1-4 blev 5-4 och slutligen var allt upplagt för tie-break vid 6-6.
Tyvärr kastade då Alberto Corradi in handduken, klagandes på dålig mage.
Ett tråkigt sätt att avslutande en så spännande match på.
Visserligen gav det segern i consolation, men också en bitterljuv eftersmak att inte få visa sitt spel från dess bästa sida, när det väl verkar ha lossnat för mig.  Fysiken känns bra, och nu verkar även självförtroendet ha tagit några kliv framåt.
Kul!

Tack för denna gång!
Allt för nu, över & ut!

Annonser

North West Challenge – Preston (UK), 2017

Otur i lottningarna, vid denna årets första batalj.
Jag lottades mot första-seedade Antony Cotterill (GBR, #11 i världen).
Mycket tack vare gymmet och armcykeln på plats i tennishallen, så kom jag igång bra med mitt rörelsemönster redan tidigt under matchen.
En hel del gem var jämna när jag utnyttjade fart från bakplan och avslappnade slag och min forehandslice som fått förnyat förtroende.
Trots 7-8 fördelsbollar i åtminstone 6 gem, så fick jag ge mig med 0-6, 0-6. Dock gav spelet verkligen mersmak och lovade mer än resultatet.

I dubbeln tillsammans med Richard Green (GBR) mötte vi även här de första-seedade Cotterill/Shaw (GBR, tillsammans rankade #26).
Här spelade vi dock avslappnat och rörligt vilket redan tidigt betalade sig.
Den bästa dubbelmatchen jag spelat, och den bästa vi också presenterat tillsammans, var tät och spännande nästan hela vägen, framförallt med storspel i första set. Tyvärr var min andel enkla misstag något högre, vilket nog bidrog till 4-6, 3-6 i protokollet.
Det är ju inte alls ovanligt att den sämre spelaren (jag) får ta emot fler bollar, så givet detta får försmaken på en helt jämn match mot de förstas-seedade vara ett mycket gott betyg.

I consolation ställdes jag mot hittills okände Gary Cox (GBR).
Känslan i spelet var genom hela matchen mycket bra och avslappnad. Dilemmat att hantera var det lägre tempot, de många nät-rullarna och de mycket höga bollarna mot mig. En mycket jämn och spännande kamp, visade det sig.
Resultatet i första set skvallrar intet om detta, men 1-6 förbyttes i 6-4 i andra set efter att jag haft underläge med 2-4. En bra känsla inför match-tiebreak…
Tyvärr servade han bra genom hela matchen vilket alltså fällde avgörandet när det verkligen gällde. En mycket besviken undertecknad fick se sig slutligt slagen med 10-2, och därmed lida för de alltför många enkla missarna vid lösa, höga bollar och vid smarta servar.
Rörelsemönster som lämnar utrymme för forehand som kan skapa fart, får bli läxan från denna vecka.

Allt för nu, över & ut!

 

Swedish Open, Uppsala, SWE, 2016

Förväntningarna var höga när jag lottades mot Sophie Fraioli (FRA), där spelet ofta är jämt, om jag bara håller längden i både returer och transportslag. O’ ja…I quadklasser spelar herrar och damer mot varandra…
Tyvärr var första set över alltför snabbt, då hon servade bra och kunde utnyttja mina något korta returer.
I andra set blev det jämnare, men tyvärr föll jag litet väl lätt in i hennes tempo och de korta duellerna som följde. Min styrka i långa dueller med hög studs vid baslinjen kom aldrig till sin rätt. 0-6, 3-6 blev det efter ”en sämre dag på jobbet”.

I dubbel-lottningen (tillsammans med Sophie) finns inte mycket att notera av bra presentanda annat än matchen mot klubbkompisarna Anders Hård/Peter Fahlström som bjöd på bra spel med en hel del tighta gem, förvånansvärt bra spel och resultatet 2-6, 3-6.
En bra turnering som alltid. Attityden till svårare motstånd och det avslappnade, taktiska spelet bör filas på…

Allt för nu, över och ut!