USN Bolton Arena – Bolton (UK), 2017

Bolton_2017Bättre lottning denna vecka. Första rundan mot välmeriterade (tour-)veteranen Antonio Raffaele (ITA) väntade. Då jag tidigare tagit 4 gem av honom under ett set inomhus, så finns det uppenbart sätt att störa hans spel med de hårt pressade slice han har som favoriter.
Dock visade det sig att trots att mina servar var välplacerade så var hans spel så pass väl inställt idag att inte mycket fanns att göra.  Det var flera år sedan jag sedan senast såg honom serva så pass utsökt och lägga returerna så pass nära linjerna utan ansträngning.
Resultatet 0-6, 1-6 var tyvärr helt rättvisande.
Efteråt uttryckte Sverige-giganten Stefan Olsson det ganska passande:
”Visst. Han spelade bra, men du tillät honom spela bra. ”
Men (för kort) spel som möjliggjorde för Antonio att nå bollen utan vidare ansträngning bäddade jag för en alltför snabb affär i första rundan.
Consolation härnäst….

I dubbel mötte Richard Green (GBR) och jag Antonio igen, nu tillsammans med Alberto Corradi.  Första set var över väl snabbt.. 0-6. Vi rörde oss lite för litet för att skapa osäkerhet hos motståndet.
Efter att bytt sida med varandra (dvs ändrat speluppställning) inför andra set så blev spelet betydligt rörligare och därmed också mer avslappnat. Som ett resultat av detta kom också det mer aggressiva spelet som skapar vinklar, och som tillsammans med höga loopar eller attacker centralt i banan gör alla lag mer kraftfulla.
Vi var mycket nära att skrälla även denna vecka, men tyvärr så fällde de många bollarna mot en ibland överraskad undertecknad avgörandet även detta gång. 0-6, 5-7 gav trots allt mersmak inför kommande möten…
Det känns bra att min personliga favorit dubbelspelet börjar te sig mer stabilt även mot svårt motstånd.

I consolation ställdes jag först mot Werner Pramendorfer (AUT), som trots sin svåra muskeldystrofi kämpar vidare på touren. Tack vare bättre timing från hans sida, så blev duellerna fler än tidigare, givet att jag servade med bra placering och med ordentlig fart. Jag kunde då fokusera på placering och rörelsemönster. Dock var segern med 6-0, 6-0 aldrig i fara.

I consolation-finalen väntade Alberto Corradi (#18, tidigare #10).
Ordentligt planerad träning sedan årsskiftet och armcykeln på plats i gymmet även i Bolton, skulle visa sig ge utslag. 🙂
Jag fokuserade på rörelse bakåt och på att ”gå runt” bollen, samt att placera bollen konsekvent långt åt sidorna om vartannat med kraft bakom. En hel del forehand-slice-attacker hamnade väl nära honom (vilket blev dagens lärdom från Stefan Olsson, som jag bett om tips).
Annars spelade jag mitt livs match trots lite svajiga servar. När dessa inte stämde återgick jag till bra placering, och det visade sig räcka långt idag.
Tre mycket jämna gem inledningsvis, blev sedan till 1-4.
Sedan började jag attackera mer målmedvetet, och lösa räddningar från Corradis hörn ledde till vinklade attacker från min sida. 1-4 blev 5-4 och slutligen var allt upplagt för tie-break vid 6-6.
Tyvärr kastade då Alberto Corradi in handduken, klagandes på dålig mage.
Ett tråkigt sätt att avslutande en så spännande match på.
Visserligen gav det segern i consolation, men också en bitterljuv eftersmak att inte få visa sitt spel från dess bästa sida, när det väl verkar ha lossnat för mig.  Fysiken känns bra, och nu verkar även självförtroendet ha tagit några kliv framåt.
Kul!

Tack för denna gång!
Allt för nu, över & ut!

Annonser

Författare: Petter Edström

International tennis player. Former world #1 in swimming and R&D Developer in telecom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s