Sarreguemines Open, FRA, 2017

Lottningen i denna för mig första version av en turnering på plast-mappa, precis mot gränsen till Tyskland, såg lovande ut.
Första rundan blev mot österrikiska nybörjaren Eva-Maria Kern. Inte mycket av kraftmätning pga hennes relativt grava CP, utan snarare ett tillfälle att träna fokus och placering. 6-0, 6-0 med en bra avslappnad känsla att lägga till handlingarna…

I dubbel spelade jag med veckans träningskompis Richard Green (GBR), (rankad #22).
Efter en mycket lovande timmes-värmning redan dagen innan (vilket för övrigt fortsatte veckan ut), spelande vi bitvis bländande dubbel (det bästa vi spelat ihop enligt kollegans mor).
Vi hämtade upp 1-4 i första set och 1-3 i andra till 4-6, 6-4, mot Fraioli/de Meyère (FRA).
I super-tiebreak hade vi inledande en del otur och tyvärr spelade vi även för ivrigt båda två, vilket ledde till 0-4 och 2-5.
3-7 blev sedan 7-8. Vi hade en vändning på g, men uppförsbacken blev tyvärr för lång med 4-6, 6-4, 0-1 (7) som resultat.
Rätt nöjd generellt får man väl säga, men enormt besviken på att jag tappade rörelse i slutet och därmed bidrog till förlusten.
Dock får detta ses i ett bättre ljus då det visade sig att dubbelvinnarna (Huguenin/Jance, FRA) behövde super-tiebreak för att slå våra besegrare. 🙂 En något mindre sur förlust, således.
Efter detta var det dags för semi i singel dagen därefter, mot Sébastien Jance.
Först rast och vila dock , då känslan var att jag hade något i kroppen…

På gummi-mattan var det oerhört svårt att få till timingen mot hårda slice som Jance använder. I andra set blev returerna bättre när jag äntligen gick emot det spontana att ta bollen på första studs. Efter andra studs hamnade förstås bollen än lägre, men tiden som är knapp mot slice förlängdes en aning och de annars för korta returerna blev nu lite mer avslappnade och längre, vilket ökade chansen för långa rallies där jag spelar bättre och kan utnyttja hans svårighet för både höga backhand och raka slice utanför hans räckvidd.
Många jämna gem, och mot slutet fler rallies enligt plan, men tyvärr var mina servar alltför ofta av misstag mot hans forehand, och mina returer för korta. 0-6, 0-6 är det absolut sämsta resultatet jag har haft mot honom (långt ifrån den tre-setare jag har haft mot honom och hade hoppats på), så det gäller att minnas de långa game som var enligt plan och de returer/servar som gjorde att jag åter nådde min spelplan.

De rörliga och avslappnade dagliga värvningarna med #22 i världen och den effektiva spelstil som framhärdade då jag hittade mitt rörelsemönster, är det jag tar med mig mest från denna vecka.

Nu åter till lägenheten i Nantes, som jag har hyrt ett antal veckor mellan turneringar från 17/4-18/5, för att träna och samtidigt uppleva Frankrike.
Allt för nu, över och ut.