German Open, Berlin, 2017

Årets turnering i Berlin visade sig ha ett av de hårdaste startfälten för en ITF2-turnering på mycket länge, inklämd emellan ITF1-orna Swiss Open och Belgian Open, som den är.

Första omgången blev mot världs-åttan Sam Schröder (NED). Hans placeringssäkerhet och snabbhet i stolen gjorde att första set tyvärr var över fortare än kvickt. I andra set bytte jag dock taktik och lyckades utnyttja grus-underlaget mer till min fördel. Vinklade returer med forehand-slice följt av djupa, toppade slag, visade sig fungera bättre.
Tre game lyckades jag knyta ihop: 0-6, 3-6. Lärdomen blir att ”…oavsett den något arytmiska känslan i spelet…Fungerar det, så är det bara att fortsätta.” Jag är nöjd över det spelet och över att ha hittat ett sätt att – åtminstone tidvis – bryta en negativ trend.

I dubbeln (tillsammans med den nye italienaren Nicola Codega) fanns det intet att sätta emot, mot topp-paret Wagner/Barten (USA), rankade #1 resp. #4 i dubbel.

I consolation blev jag som första-seedad lottad mot spanjoren Roberto Romo-Martin, som jag (välspelat) vann mot i Frankrike i maj (6-1, 6-2), men som nyligen tog revansch på mig i en tät match på gruset i Barcelona (4-6, 5-7). Alltså en prestige-match som jag såg fram emot.  Dock visade det sig, att efter lägg-dags så skickade huvud-domaren ut en ny lottning.
När anledningen väl uppdagats och jag påtalat att den ordinarie lottningen då fortfarande var giltig – och att den nya således inte skulle vara det – så hade väl spelet påbörjats och då gäller den som startats.
Detta utgör ett varnande exempel till tennis-kollegor, att kunskap om reglerna är nödvändigt, samt att en huvuddomarens misstag behöver spelarnas hjälp, för att inte påverka lottningar och potentiella rankingpoäng.

Nu blev det istället Marcus Wallner (AUT) som stod för motståndet – en spelare med djupa grundslag (på främst forehand) och bra rörelse i stolen – som hittills har visat sig utgöra svårt motstånd. I första set, försökte jag möta hans höga, toppade slag för att sätta press på hans backhand, men han rörde sig för bra och jag hamnade ofta i tidsnöd. I andra set blev det mer avvaktande returer och återhämtande körning långt bak i banan, från min sida. Spelet blev bättre, men efter att ha hämtat igen svåra lägen (vid bl. a. 1-3 och 2-4), samt räddat vad som kändes som en hel drös matchbollar vid 3-5, fick jag tyvärr vika mig, med siffrorna 0-6, 4-6.
Det är synd att min serve tycktes knyta sig, trots väldigt bra känsla under morgonens värmning och att kraften genom bollen tycktes saknas under stora delar av matchen, trots ändrad tape-ning på vänsterhanden.
Jag behöver fundera över racket-vinkel, stabilitet och tyngd kontra möjlighet till topp-spin och vinklar. Vidare så avslöjade tagna foton från under matchen att jag ofta använder backhand trots att det inte synes nödvändigt. Stabiliteten på forehand bör utnyttjas!
En tung förlust, som förhoppningsvis leder framåt – trots allt – tack vare förankrade förbättringsidéer och ljusglimtar i mentalt fokus sent i matchen.
Tack för denna gång, Berlin! Snart bär det av till Namur och Belgian Open.

Allt för nu, över & ut!

 

 

Annonser

Swiss Open, Genève, 2017

IMG_1850Den 30e turneringen i Genève leverade som alltid. Tyvärr gäller inte detta personalen på Arlanda som trots direktflyg och prioritetstaggar, tappade bort min tennisstol (för andra gången på tre försök på kort tid!).

Efter att personalen på Genèves flygplats dessutom antagit fel om både stol och hjul, krävdes att jag själv letade efter grejorna på plats för att till slut återfå desamma. Att SAS dessutom väljer att skicka borttappad, prioriterad tävlingsutrustning via en annan flygplats mer än ett dygn senare, trots ökad prioritet på ärendet och flera direktflyg per dag, är fascinerande undermåligt och samtidigt förödande för förberedelserna.

IMG_1858
I stödjande samtal med Antonio Raffaele (ITA) innan match, efter att vi lånat utrustning av varandra pga felande flygbolag.

Med utrustningen slutligen på plats presterade jag dock riktigt bra mot världs-elvan Hasterok. Alla gem utom ett i första set, var fördelsgem, i den – i hård blåst – hedersamma förlusten med 1-6, 2-6.

I Consolation, ställd mot min dubbelpartner Mitch McIntyre (CAN), blev det för svårt att hålla djupet och höjden, mot vänsterspelaren.

Spelet var jämnt, men det faktum att jag alltför ofta lade givna upplägg strax bakom baslinjen i blåsten, blev för mycket: 1-6, 2-6.

I dubbel-kvarten mot Jance/Fraioli (FRA) spelade vi dock helt suveränt, både som lag och individuellt. Min forehandcross från fördels-sidan var effektiv, både med attacker centralt och höga toppar mot deras backhand-sidor.

Vi låg under 2-4, men vände och vann med 7-6 (9-7 i tiebreak), 6-3.

Helt klart min bästa dubbelmatch hittills, både strategiskt och prestandamässigt!

I dubbel-semin (mot #1 och #4 i världen) fick vi nöja oss med enstaka långa bollar och vackra placeringar. Min vinnande forehand-retur (cross), på världsettans serve vid gemvinst, glömmer jag aldrig, trots 0-6, 1-6. 🙂

IMG_1889
Ny högsta-ranking i dubbel (18), efter Swiss Open 2017

Allt för nu, över & ut!

 

Barcelona Open, 2017

IMG_1804Första besöket i denna vackra stad sammanföll med denna förstagångsturnering.

Först en bra och lång match mot en ny italienare (Silvestrone), som tyvärr resulterade i en stor besvikelse efteråt. Ju längre dueller, desto större sannolikhet att jag vann, kändes det som. Bra spel, många långa gem, och bollar jag jagade ikapp, men jag fick tillbaka för mycket.
Mina bästa poäng var tyvärr vid fördel-ut, så kort sagt vann jag fel bollar..
3-6, 3-6 med en känsla att jag var för ivrig i början och att de verkligt avslappnade attackerna var för få.
Mitt bästa spel var i mitten av första (ett evighets-gem 2-3 till 2-4), samt mellan 0-3 till 3-4 i andra set. Serven måste bli säkrare…Modet att attackera/placera finns där, men slappna av och ha tålamod!
Känslan efter veckan förbättrades något när min baneman förlorade en tät final med  5-7, 4-6 mot #21 i världen (Green), som jag spelat en tresetare mot. Alla matcher är förstås olika, men man tager vad man haver..;-)

I dubbeln hade jag och Richard Green svårt att fokusera bitvis i andra halvan av första set mot Romo/Capell (ESP).

Gemet som kunde givit oss 5-2 blev jämnt men föll oss ur händerna när de spelade mer och mer aggresivt mot min backhandsida.

Vi lyckades dock återhämta oss och spelade mer avslappnat baslinjespel i den senare halvan. Vinst 7-5, 6-1.

Finalen i dubbel blev dock mest gris-tennis på grus, i den hårda blåsta på den vattensjuka banan. Svårspelat och mentalt tungt: 0-6, 2-6.

I Consolation-turneringen spelade jag dock bättre. Först mot greken Bampis där avslappnade toppade slag och bra rörelse lönade sig, 6-4, 6-2.  I finalen mot Romo blev det dock så jämnt på det nu mjuka underlaget som jag befarade. Hans djupa grundslag och hårda servar avgjorde tyvärr, när  mina servar samtidigt falerade. En tung förlust med 4-6, 7-5, trots helt ok spel och 4 räddade matchbollar.

Fokus på bollen och rörelse i bakplan!

Tack för nu, över & ut! 😉