Swedish Open, Uppsala, SWE, 2017

Lottningen detta år blev lyckad. Första bataljen var mot förra årets consolation-motståndare Christer Jansson (SWE).
Började bra, men förivrade mig litet för mycket och blev bitvis stillastående och andra stunder för velig i avsluten, 3-6 i först set.
I andra set spelade jag mer fokuserat, rörligt och avslappnat,  även på serve-returer, 6-2 till undertecknad.
I tredje och avgörande set, spelade Christer mer distinkt, vilket resulterade i 1-5 (0-40) innan jag vaknade och fokuserade utan att överarbeta. Jag kämpade mig tillbaka till 4-4 och jämna gem matchen ut, men förlusten 4-6 tog ont.

I dubbeln spelade jag och Becky Coleman (GBR) mot DiCosmo (ITA) och Green (GBR). Kul dueller, men för hårt spel för oss två blev 1-6, 1-6.

I consolation mötte jag sedan min dubbelpartner.
Där var det lättare att driva på bollen och skapa forehand-lägen. Vinst med 6-2, 6-2 värmde gott.
I consolation-finalen väntade min Nemesis från Sardinien, Nick Nobbe (GER). En jämn, hyfsat välspelad och spännande match var väntad och blev också resultatet… Fokus på höga forehand-cross var ordet för dagen.
Missade set-boll till 6-3 i första set, men tappade sedan tyvärr till tie-break och väl däri till 6-7(4). Lite för mycket svåra val i onödigt svåra lägen, tydligen…
I andra set var fokusnivån högre och servarna mot kroppen stabilare, 6-2.
I avgörande super-tie-break ledde jag med 5-2, men började tydligt spänna mig och försökte för ofta med låg forehand-slice trots stel handled. Lyft med backhand som landade i mitten var också alltför vanligt i tighta lägen.
Loopigt spel var bra bitvis även attacker på forehand-cross, men lugnet och stabiliteten svek mig.
Mentalt arbete väntar.

Tack för iår!
Allt för nu, över & ut!

Annonser

French Riviera Open, Nice, FRA, 2017

Första året för denna drömturnering, åtminstone enligt upphovsmannen, den tidigare franske Paralympics-hjälten Michaël Jeremiaz.
Tenniskomplexet – skapat av Serena Williams tränare, Patrick Mouratoglou – är helt fantastiskt och granne med ett lika fantastisk hotell (med en pool formad som ett tennisracket).

Första omgången blev tyvärr mot svårast möjliga motstånd, världsettan David Wagner (USA). Tydliga 0-6, 0-6, men ett spontant ”Nice pushing” från David får anses som ett gott betyg och ett litet fall framåt.

I dubbel med Antonio Raffaele (ITA) spelade jag bättre än på länge, men synken oss emellan blev lidande av att vi inte spelade tillsammans tidigare (vad jag minns).
Mot världsettan David Wagner i par med förra veckans dubbelpartner Marc Mclean blev det för svårt trots bitvis både smart, djupt och faktiskt elegant spel. Jämnheten i spelet behöver jobbas på…2-6, 3-6.

I consolation mötte jag Marc Mclean (USA) igen! Denna gång med bättre balanserade däck och med litet ”möt-låg-slice-träning” innanför västen.  Således en mycket bättre och jämnare match. De nästan helt nya banorna passade mitt spel också.  Tyvärr räckte det dock inte hela vägen även om det var nära, 3-6, 4-6.

Fantastiska dagar med mycket träning med R. Green & J. Shaw (GBR) kompletterades med en ATV-tur till Antibes.
Vackert!
Ett bra första år för denna lovande  och potentiellt tourens bästa
turnering!

Allt för nu, över & ut!

Sardinia Open, ITA, 2017

Denna gång på Sardinien så började årets koncentrerade träning visa resultat (nåja) även på tävlingsbanan.
I första omgången väntade Nick Nobbe (GER), med liknande skada som undertecknad. Vid vårt förra möte förlorade jag tämligen tydligt (2-6, 2-6 eller dylikt vad jag minns). Denna gång så fokuserade jag på höga cross-slag och hårt körande med de nya magnesium-hjulen. Hårdare material kombinerat med dito lufttryck, gav resultat.
Jag hängde med OK i första set, men hans servande var för bra, 3-6.
I andra set och i början av tredje spelade jag som i trans, men bra rörelse, forehand-cross och djupa räddningar.  Det återstår att säkra serven, dock.
Efter 6-4 och sedan 3-0, 4-1 (30-30) i tredje blev jag dock för stel/ivrig i returer och började komma för tidigt till bollen.  Jag fick vika mig med 3-6, 6-4, 4-6..:-( Serve och retur var min black om foten…
Högre uppkast och bibehållet fokus för bli lärdomen denna gång.

I consolation mötte jag min dubbelpartner Marc Mclean (USA). Hans slice-spel var dock svårt. 1-6, 4-6. Ont om tid, med bollen lågt och hårt framför kroppen blev för svårt. Träning på just detta blev dock en tydlig lärdom härifrån.

I dubbel mötte vi Mika Ichikawa (JPN) och Andrea Silvestrone (ITA). Sannolikt ett högt, djupt och stabilt spel väntade.
Jag spelade i bakplan och körde som en furie, men tyvärr så resulterade det höga, frustrerande spelet också i att jag alltför ofta försökte skapa tryck eller vinkel ifrån bakplan, istället för att alltid lugnt lägga tillbaka djupt och vänta in en kort boll. Då ingen av motståndarna spelade aggressivt, hade detta varit optimalt. Nu blev denna ännu alltför oprövade strategi lite väl stressande trots, allt. Fina och långa poäng, men tvvärr tydlig förlust i kvällsmörkret, 1-6, 2-6. Bra lärdomar att ta med sig, återigen.

En fin ö med trevliga människor värd att återbesöka.
Allt för nu, över & ut!