Cajun Classic, USA, 2018

Efter besök i hemstaden för jazz, blues och Missippi-deltat – New Orleans – bar det av till Baton Rouge, LA, där  super-seriesturneringen Cajun Classic  tyvärr bjöd på Heath Davidson (AUS) i första omgången, än en gång. Välspelat även nu, men det räckte inte (0-6, 1-6).

I consolation väntade Gary Luker (CAN) för första gången i singelspel. Många täta gem följde, men mina problem med marginalerna i vinden och hans stabilitet i placeringarna fällde avgörandet. 3-6, 2-6.
Det krävs uppenbart mer distinkta attacker vid lägen, mer svårläst positionering av stolen/kroppen och större marginaler för att inte ge bort poängen efter långa dueller.

I dubbeln tillsammans med förra veckans antagonist David Jordan (USA), mötte vi Ishikawa/Sugeno (JPN) som var alldeles för svåra, 0-6, 1-6.

Mycket träning på plats, vackra vyer och spännande besök i regionen, en fantastisk organisation och bland annat en Crawfish Fiesta, gör att denna turnering placerar sig högt bland favoriter, trots resultaten.

De första två utomhusturneringarna för säsongen är över. Dags att jobba in lärdomarna hemmavid.

Allt för nu, över & ut!

Annonser

Georgia Open, USA, 2018



Efter livsnärande besök vid Little Rival Canyon National Preserve och De Soto Falls,

 

 

 

 

 

bar det av till en nystartad ITF1-turnering i Rome, GA och lovande bra banor på landets största tennisanläggning med 52 (!) banor.

Med eliten på plats (hög nivå med fast lottningsstorlek) krävdes kval in till huvudturneringen.

Där väntade David Jordan (USA), som jag för c:a 18 månader sedan förlorat oroande stort mot.
Denna dag ville dock annorlunda. Planen var (som oftast) att säkra avslappnad rörelse i bakplan och att skapa läge för forehand-slice, med hjälpa av pressat, toppat spel med vänstern.

I vinden blev det många svårbedömda bollar, men det skulle visa sig att den ihållande sidvinden och en stor portion tålamod skulle hjälpa mig. Många frustrerande, korta bollar med sidskruv hanns aldrig upp, men med bra rörelse, servar in mot kroppen och tålamod i returerna håll jag ut. Djupa bollar i hörnen gav resultat, särskilt som svar på attacker.
Efter drygt 4 (!) timmar på banan hade jag räddat två matchbollar vid 4-6, 6-4, 4-5, och ytterligare 4 i tiebreak från 2-6.
Resultatet 4-6, 6-4, 7-6 (6) signerar min bästa utomhusvinst i karriären.

Tyvärr, så gav inte detta de välkomna rankingpoäng som en sådan monstermatch vore värd. En rörlig, välspelad, men alltför svår match mot Heath Davidson (AUS) följde sedan i huvudlottningen (1-6, 1-6).
I dubbeln tillsammans med Pablo Araya (CHI), möttes kanadensarna Shaw/Luker. Vi spelade riktigt bra för att endast ha spelat tillsammans en gång tidigare och bjöd på riktigt underhållande spel med en del fantastiska vinnare trots 3-6, 1-6.

I consolation väntade tyvärr klubbkompisen Anders Hård som känner mina brister alltför väl och resultatet 0-6, 1-6 blev ett surt klimax på en annars fantastisk vecka.
En otrolig anläggning och trevliga organisatörer väl värda fler besök!
Se y’all again!
Nya lärdomar ledde till tester med och inköp av en ny styvare racket, för att förbättra djupt spel med avslappnade slag.  Detta bör resultera i mer press i attackerna tillsammans med ett tryggare försvarsspel.
Allt för nu, över & ut!


Bolton Arena Indoor, GBR, 2018

Blev lottad mot topp-10-spelaren Bryan Barten (USA) i första.
Hans välplacerade returer och generellt låga slice-spel gav inte mycket att orda över. Servar och returer är för enkla för att skapa det djupa, höga spel jag vill ha för att prestera. Några vackra bollar, och en vinnande hög backhand-volley, men annars var det snabbt över.
I dubbel mötte vi Green/Cox (GBR). Tyvärr lyckades jag inte, tillsammans med Andrea Silvestrone (ITA), att isolera Green hårda forehand. Tyvärr för många missar i andra set, av paret som inte spelat ihop tidigare: 3-6, 0-6.

I consolation blev det tyvärr en snabb affär mot Green (GBR). För enkelt placerade returer och lösa servar resulterade i 0-6, 2-6.
Bit ihop. Hem och jobba!
Allt för nu, över & ut!