Featured

Välkommen/Welcome!

 

Välkommen till beskrivningen av mina tennisäventyr!

Alltsedan Rioja Open 2015 skriver jag  mina inlägg på svenska, även om mången övrig information återfinns på engelska.
Det otroligt mångfacetterade språket fascinerar mig. 🙂

Welcome to my tennis adventures, in writing!

This blog handles my adventures and experiences on the UNIQLO wheelchair tennis tour, starting off with the Swiss Open in 2011. Note that there will be periods of inactivity on my blog, in-between the tournaments.

Ever since Rioja Open 2015, my posts are however posted in Swedish.
Please get in touch with me directly, if you don’t speak Swedish.

Annonser

Austrian Open, Groß-Siegharts, AUT, 2017

Ytterligare en turnering som firar 30 år detta år (tillsammans med bl. a. Swiss Open och Belgian Open).
Nu för första gången i denna österrikiska by, som bara fått lovord genom sitt engagemang för denna ITF2-turnering. Bybor såväl som högdjurs-politiker gav av sin tid för oss alla. Såväl landets vice-president som försvarsministern kom och tittade på spelet.
Tyvärr gjorde det regniga vädret att de redan innan vädret tunga konstgräsbanorna blev ännu tyngre och att bollarna mer påminde om vattenballonger under värmning vissa morn’ar.
Dock visade det sig att tidigare års aversion mot att spela här pga banorna, kom på skam en aning. Visst är banorna tunga – särskilt under och efter regnväder – men samtidigt så bidrar sanden som blandas ner i konstgräset till en högre studs än väntat vid toppade bollar, samt att det går att dra fördel vid spel med forehandslice, så vissa lärdomar kan man ta med sig vid eventuellt framtida besök till denna trevliga turnering.

Spelmässigt togs ytterligare några steg framåt. Första matchen mot Silvestrone (ITA) blev en repris på premiärmatchen i Barcelona Open, men denna gång så kom jag igång senare, då rörelsemönstret led av banans betungande konstitution. Efter långa, jämna gem trots 0-6 i första set så blev det andra mycket bättre, då jag bytte strategi till att spela mer avslappnat och djupt med forehand. Resultatet nådde dock inte till mer än 0-6, 4-6.
I consolation mot sommarens flertalige dubbelpartner Mitch McIntyre (CAN), blev början bättre fokuserad och även resultatet mer jämnt än senaste bataljen i Swiss Open.
Tyvärr var det fortfarande för många lösa returer och tveksamma backhand-attacker med placering av bollen i mitten, utan tillräcklig bestämdhet. Sannolikt för att rullstolsplaceringen lämnade mycket i övrigt att önska.

I dubbel spelades det mycket bättre (vanan trogen). Denna gång i par med en ny, väldigt trevlig bekantskap: den lokale österrikiske, flerfaldige Paralympics-hjälten Tomas Geierspichler (dock inom rullstolslånglopp).
Hans begränsade tenniserfarenhet kompenserades av en imponerande tävlingsinstinkt och snabbhet i rullstolen. Vi båda gamla uthållighets-hjältar (med 14 paralympics-medajler inom laget) kämpade hårt och slet till oss 2-6, 2-6 mot bröderna Laudan (GER). Detta via en hel del vackert spel och avgöranden från våra racketar, under parollen (med glimten i ögat) ”De unga börjar tröttna!”.

Rörelseträning för att skapa plats, tillsammans med offensivt forehand-fokus, noteras som hemläxa.
Tourens bästa spelarparty (denna gång med ett av de bättre coverband jag hört, TribU2), blir ett kärt minne.
Vad kan denna by bjuda nästa år månne, då årets samtidiga österrikiska mästerskap i ballongfärd, då utgör världsmästerskap? 🙂
Jag återvänder gärna… Då sannolikt med några extra dagar planerade, för besök i landets vackra och högkulturella huvudstad, Wien.

Allt för nu, över och ut!

 

 

 

Belgian Open, Namur, BEL, 2017

Årets hittills tuffaste startfält och svåraste lottning. Dock en första träning med #10 i världen, Bryan Barten (USA). Världsspelaren och tenniscoachen ”i det civilia”, lämnade många nyttiga tips, såväl som lovord om mitt spel.
Mycket uppskattat i svåra tider, vad gäller motståndet som väntade!

Ett rörligt spel med mycket rörelse och en del långa bollar – kryddat med en vinnande backhandsmash – kändes som mitt bästa spel på länge, även om det inte räckte långt mot dubbelvinnaren från Rio, Heath Davidson (AUS): 1-6, 0-6.
Consolation i singel tog snabbt slut mot tränaren från början av veckan (Bryan Barten, USA), men i dubbel tillsammans med Mitch McIntyre (CAN), var det som vanligt rörligt, välspelat och roligt även om motståndet Sithole/Davidson (RSA/AUS) inte gick att betvinga.

En vecka där motståndet gjorde att lärdom av förluster blev det man tar med sig. En väloljad organisation firade 30 år med turneringen. Grattis!

Allt för nu, över och ut!

German Open, Berlin, 2017

Årets turnering i Berlin visade sig ha ett av de hårdaste startfälten för en ITF2-turnering på mycket länge, inklämd emellan ITF1-orna Swiss Open och Belgian Open, som den är.

Första omgången blev mot världs-åttan Sam Schröder (NED). Hans placeringssäkerhet och snabbhet i stolen gjorde att första set tyvärr var över fortare än kvickt. I andra set bytte jag dock taktik och lyckades utnyttja grus-underlaget mer till min fördel. Vinklade returer med forehand-slice följt av djupa, toppade slag, visade sig fungera bättre.
Tre game lyckades jag knyta ihop: 0-6, 3-6. Lärdomen blir att ”…oavsett den något arytmiska känslan i spelet…Fungerar det, så är det bara att fortsätta.” Jag är nöjd över det spelet och över att ha hittat ett sätt att – åtminstone tidvis – bryta en negativ trend.

I dubbeln (tillsammans med den nye italienaren Nicola Codega) fanns det intet att sätta emot, mot topp-paret Wagner/Barten (USA), rankade #1 resp. #4 i dubbel.

I consolation blev jag som första-seedad lottad mot spanjoren Roberto Romo-Martin, som jag (välspelat) vann mot i Frankrike i maj (6-1, 6-2), men som nyligen tog revansch på mig i en tät match på gruset i Barcelona (4-6, 5-7). Alltså en prestige-match som jag såg fram emot.  Dock visade det sig, att efter lägg-dags så skickade huvud-domaren ut en ny lottning.
När anledningen väl uppdagats och jag påtalat att den ordinarie lottningen då fortfarande var giltig – och att den nya således inte skulle vara det – så hade väl spelet påbörjats och då gäller den som startats.
Detta utgör ett varnande exempel till tennis-kollegor, att kunskap om reglerna är nödvändigt, samt att en huvuddomarens misstag behöver spelarnas hjälp, för att inte påverka lottningar och potentiella rankingpoäng.

Nu blev det istället Marcus Wallner (AUT) som stod för motståndet – en spelare med djupa grundslag (på främst forehand) och bra rörelse i stolen – som hittills har visat sig utgöra svårt motstånd. I första set, försökte jag möta hans höga, toppade slag för att sätta press på hans backhand, men han rörde sig för bra och jag hamnade ofta i tidsnöd. I andra set blev det mer avvaktande returer och återhämtande körning långt bak i banan, från min sida. Spelet blev bättre, men efter att ha hämtat igen svåra lägen (vid bl. a. 1-3 och 2-4), samt räddat vad som kändes som en hel drös matchbollar vid 3-5, fick jag tyvärr vika mig, med siffrorna 0-6, 4-6.
Det är synd att min serve tycktes knyta sig, trots väldigt bra känsla under morgonens värmning och att kraften genom bollen tycktes saknas under stora delar av matchen, trots ändrad tape-ning på vänsterhanden.
Jag behöver fundera över racket-vinkel, stabilitet och tyngd kontra möjlighet till topp-spin och vinklar. Vidare så avslöjade tagna foton från under matchen att jag ofta använder backhand trots att det inte synes nödvändigt. Stabiliteten på forehand bör utnyttjas!
En tung förlust, som förhoppningsvis leder framåt – trots allt – tack vare förankrade förbättringsidéer och ljusglimtar i mentalt fokus sent i matchen.
Tack för denna gång, Berlin! Snart bär det av till Namur och Belgian Open.

Allt för nu, över & ut!

 

 

Swiss Open, Genève, 2017

IMG_1850Den 30e turneringen i Genève leverade som alltid. Tyvärr gäller inte detta personalen på Arlanda som trots direktflyg och prioritetstaggar, tappade bort min tennisstol (för andra gången på tre försök på kort tid!).

Efter att personalen på Genèves flygplats dessutom antagit fel om både stol och hjul, krävdes att jag själv letade efter grejorna på plats för att till slut återfå desamma. Att SAS dessutom väljer att skicka borttappad, prioriterad tävlingsutrustning via en annan flygplats mer än ett dygn senare, trots ökad prioritet på ärendet och flera direktflyg per dag, är fascinerande undermåligt och samtidigt förödande för förberedelserna.

IMG_1858
I stödjande samtal med Antonio Raffaele (ITA) innan match, efter att vi lånat utrustning av varandra pga felande flygbolag.

Med utrustningen slutligen på plats presterade jag dock riktigt bra mot världs-elvan Hasterok. Alla gem utom ett i första set, var fördelsgem, i den – i hård blåst – hedersamma förlusten med 1-6, 2-6.

I Consolation, ställd mot min dubbelpartner Mitch McIntyre (CAN), blev det för svårt att hålla djupet och höjden, mot vänsterspelaren.

Spelet var jämnt, men det faktum att jag alltför ofta lade givna upplägg strax bakom baslinjen i blåsten, blev för mycket: 1-6, 2-6.

I dubbel-kvarten mot Jance/Fraioli (FRA) spelade vi dock helt suveränt, både som lag och individuellt. Min forehandcross från fördels-sidan var effektiv, både med attacker centralt och höga toppar mot deras backhand-sidor.

Vi låg under 2-4, men vände och vann med 7-6 (9-7 i tiebreak), 6-3.

Helt klart min bästa dubbelmatch hittills, både strategiskt och prestandamässigt!

I dubbel-semin (mot #1 och #4 i världen) fick vi nöja oss med enstaka långa bollar och vackra placeringar. Min vinnande forehand-retur (cross), på världsettans serve vid gemvinst, glömmer jag aldrig, trots 0-6, 1-6. 🙂

IMG_1889
Ny högsta-ranking i dubbel (18), efter Swiss Open 2017

Allt för nu, över & ut!

 

Barcelona Open, 2017

IMG_1804Första besöket i denna vackra stad sammanföll med denna förstagångsturnering.

Först en bra och lång match mot en ny italienare (Silvestrone), som tyvärr resulterade i en stor besvikelse efteråt. Ju längre dueller, desto större sannolikhet att jag vann, kändes det som. Bra spel, många långa gem, och bollar jag jagade ikapp, men jag fick tillbaka för mycket.
Mina bästa poäng var tyvärr vid fördel-ut, så kort sagt vann jag fel bollar..
3-6, 3-6 med en känsla att jag var för ivrig i början och att de verkligt avslappnade attackerna var för få.
Mitt bästa spel var i mitten av första (ett evighets-gem 2-3 till 2-4), samt mellan 0-3 till 3-4 i andra set. Serven måste bli säkrare…Modet att attackera/placera finns där, men slappna av och ha tålamod!
Känslan efter veckan förbättrades något när min baneman förlorade en tät final med  5-7, 4-6 mot #21 i världen (Green), som jag spelat en tresetare mot. Alla matcher är förstås olika, men man tager vad man haver..;-)

I dubbeln hade jag och Richard Green svårt att fokusera bitvis i andra halvan av första set mot Romo/Capell (ESP).

Gemet som kunde givit oss 5-2 blev jämnt men föll oss ur händerna när de spelade mer och mer aggresivt mot min backhandsida.

Vi lyckades dock återhämta oss och spelade mer avslappnat baslinjespel i den senare halvan. Vinst 7-5, 6-1.

Finalen i dubbel blev dock mest gris-tennis på grus, i den hårda blåsta på den vattensjuka banan. Svårspelat och mentalt tungt: 0-6, 2-6.

I Consolation-turneringen spelade jag dock bättre. Först mot greken Bampis där avslappnade toppade slag och bra rörelse lönade sig, 6-4, 6-2.  I finalen mot Romo blev det dock så jämnt på det nu mjuka underlaget som jag befarade. Hans djupa grundslag och hårda servar avgjorde tyvärr, när  mina servar samtidigt falerade. En tung förlust med 4-6, 7-5, trots helt ok spel och 4 räddade matchbollar.

Fokus på bollen och rörelse i bakplan!

Tack för nu, över & ut! 😉

 

 

 

 

Open de France, Paris, FRA, 2017

Det var länge sedan jag hade en bra lottning med bra utdelning. Nu för andra veckan i följd så lottades jag mot relativt lätt motstånd, trots det svåra garde som turneringar av denna kaliber annars brukar erbjuda (ITF1, respektive Super-Series).  Kanske att enträget tränande och tävlande alltsedan 2010 och framförallt denna termin, äntligen börjar betala sig?
Som skidhjälten Stenmark uttryckte det en gång, så har man väl mer tur ju mer man tränar? 😉
Den pratsamme och sociale indiern Boniface Prabhu hade tyvärr inte mycket att sätta emot denna dag, spelandes utan sin elstol. Till saken hör också att jag faktiskt spelade – även för mig själv – förvånande drömtennis. Visserligen hade jag strängat racketen lite lösare än normalt – en ingivelse som föll väl ut – och motståndet var inte det svåraste, men aldrig hade jag väl väntat mig detta spel ändå. Toppade bollar satt djupt och studsade högt, slice-attacker flög fram lågt och välplacerat, och mina räddningar damp ner djupt och till och med i hörnen, utom räckhåll. En sällsam känsla infann sig, när man själv styrde exakt vad som hände på banan och nästan allt satt där det skulle (åtminstone såhär ur minnet efteråt..;-).

Efter detta togs man snabbt ner på jorden igen via en storförlust mot hårt och svårt servande världstrean Andrew Lapthorne (GBR). Några vackra dueller och poäng blev det av mig, men jag är många nummer för liten ännu.

I dubbel tillsammans med Anders Hård – klubbkompisen och fd världsfemman – blev det vinst, men tyvärr via Walk-Over. Spelvinst är alltid trevligare.
Bra träning avslutade dock denna andra dag, tillsammans med Anders och Mitch McIntyre (CAN).
37 grader. Lagom varmt..

Senare förlorade vi dubbel-semin mot första-seedade (GBR)-paret Cotterill/Lapthorne med 0-6, 3-6. Vi hade dock två fördelsbollar i de första tre gemen och ytterligare tre i ett annat gem, under det första setet.
”Träna på det högre tempot” är nu min grej att ta med mig.
Spelet kändes dock relativt taktiskt bra, med en del vinnare från min spade och polaren Anders spelade mycket bra, som den världsspelare han är.

En på många sätt bra vecka avrundades med en fantastisk midsommarafton och en tät och kul träningsmatch mellan svenskar Hård/Edström och nordamerikaner Hasterok (USA)/McIntyre (CAN). Själv spelade jag mycket bättre än väntat, och våra gemensamma krafter ledde slutligen till vinst med 7-5, 4-6, 1-0 (7), med fyra polare som kämpade och stred, njöt av den svalare värmen (+28 grader) och skrattade gott.

En högsta-notering på Quad-världsrankingen och en klubb-kompis på väg tillbaka till storform – vinsten mot världs-elvan efter underläge 0-3 i avgörande set imponerade stort – summerar väl denna tur till Frankrike.

#26intheworld

Allt för nu, över och ut!
19429617_10155065823979681_1297124297428920058_n

Toyota Open, Île de Ré, FRA, 2017

Dags för min favoritturnering för femte gången, på fantastiskt vackra Île de Ré, i Atlanten, mellan Nantes och Bordeaux.
Trots noga planering med incheckning och lång mellanlandning lyckades min tävlingsrullstol komma på villovägar – för tredje gången på fem år – en icke angenäm vana till just denna turnering. Som tur var så kunde jag använda tennisstolen tillhörande rumskamraten James Shaw (GBR) och hjul i rätt storlek med drivringar liknande mina från amerikanen Bryan Barten. Med detta hopkok och handdukar en masse för att justera sittställning, lyckades jag vinna första omgången mot David Alves (FRA) med 6-2, 6-2. Jag rörde mig bra och väntade in andra studs ofta, eftersom instabiliteten i stolen annars överraskade alltför ofta. Avslappnat trots servar som kraschade alldeles (ryggstödet stödde intet i denna stolsblandning). En fysiskt jobbigt match just därför, men mentalt är det stärkande att kunna prestera när tankarna är belastade med att synka spelschema, att få ihop material och den där känslan av förlust redan innan spelad match.

Andra omgången var mot topp-10-spelaren Bryan Barten, vilket förutom svårt motstånd innebar på nytt lånade hjul, nu från schweizaren Konstantin Schmae. Svårt att prestera, men med hedern i behåll blev det en välspelad förlust givet omständigheterna. Några ranking-poäng insamlade i alla fall…:-)

I dubbel spelade kanadensaren Mitch McIntyre och jag först mot Jance/Bocquet (FRA). Bra rörelse och taktik, samt lovande samarbete – vi spelar även ihop senare i sommar – ledde till seger 6-3, 6-2. Till nästa dubbelmatch (som blev turneringens sista på fredagen) hade min stol kommit och vi fokuserade på rörelse i bakplan och höga, djupa bollar. Mot #4, respektive #7 i världen räckte vi inte till, men det ser bra ut inför nästa turnering. Hedersam förlust återigen med 1-6 0-6.

Tack för en fantastisk turnering!

Paris och Open de France, härnäst!

Allt för nu, över och ut!